Näst på tur denna utmaningsmånad är Något som betyder mycket. Och en av sakerna som betyder otroligt mycket för mig, är det här lilla tjejen. Hon heter Aimee, uttalas Amy fast med i på slutet istället för y. Denna lilla jack russell-tös skaffade jag 2009. Då var hon 8 veckor gammal och är den sötaste lilla tokstollan jag någonsin sett.

 

Jag hade bestämt mig för att köpa hund, men hade inte bestämt mig för vilken ras och jack russell var egentligen ingen av raserna jag kollade på mest. Men den dagen, den stunden när jag var inne och kikade så var hon bara där. En bild, och jag kände direkt att henne måste jag ha. Och det är det bästa köpet jag någonsin har gjort.

 

Aimee är nu fem år och hon har förgyllt mina dagar varenda dag i fem års tid. Hon har en sådan otrolig personlighet och hon får mig att skratta varenda dag av sina tokigheter hon hittar på. Man blir så glad av att se henne glad, när hon får springa fritt och hon ler med hela sin kropp och hon är den mysigaste hunden jag någonsin stött på och hört talas om. Hon är otroligt uppmärksamhetssjuk och hon vill alltid ligga tätt tätt intill en för att få närhet och pussar.

 

 

När jag gått igenom tuffa tider där jag mått dåligt så har hon alltid funnits där. Hon blir extra närgången och hon släpper en inte ur blicken. Hon ligger där, varje natt med sin kind mot min kind i sängen och bara ger kärlek och stöttning. Det är fantastiskt att ett djur kan göra så. Hon får en att känna så otroligt mycket energi, glädje och kärlek bara genom att kolla på henne.

 

Jag minns när hon var åtta veckor gammal och skulle hoppa upp i soffan. Hon tog sats genom hela hallen men det räckte inte. Hon kom inte upp och hängde med framtassarna på soffan medans bakbenen hängde och dinglade i luften, haha. Så himla go. När hon fyllde fem i våras så fick hon två fulla rör med hennes favoritleksaker - tennisbollar. Hon var så glad så hon inte visste vart hon skulle ta vägen! Jag har ett annat otroligt härligt minne av denna tjej, men det tänkte jag visa er i ett eget inlägg senare.

 

För tre år sedan blev hon biten på två ställen av en annan hund. Av en tollare. Det ledde till att hon var tvungen att opereras och har sedan dess varit rädd för andra hundar. Det gör ont i mitt hjärta. Hon känner sig hotad av alla hundar som hon är nära, och så ska inte en hund behöva känna. Dom älskar ju att leka. Det har satt djupa spår i henne, jag hoppas att hon nångång kommer att känna sig trygg med andra hundar igen men samtidigt vill jag inte utsätta henne för det heller när hon känner så. Det var en jobbig tid när det hände men tillsammans gjorde hon och jag ett riktigt bra jobb för att ta oss igenom det. Tillsammans är vi starka.

 

Sedan Oskar kom in i bilden för tre år sedan så har hon varit otroligt "pappig" av sig. Pappamys är det bästa. Men det gör inget. För att se dessa två tillsammans får mitt hjärta att smälta totalt. Att få se att hon betyder lika mycket för mig som för min sambo och att han betyder lika mycket för henne som jag betyder är underbart att se och den känslan är underbar att känna.

 

Jag skulle aldrig aldrig aldrig kunna tänka mig en annan hund än henne. Denna glädjespridare som får mig att må så otroligt bra varje dag. En hund är inte bara en hund, det är verkligen ens bästa vän också. Jag har varit ifrån henne i två veckor nu och har en vecka kvar utan henne och jag kan säga att jag har gråten i halsen när jag skriver detta, jag saknar henne så oerhört mycket så det gör ont.